Prinzkorvmaffian

Rookien som jag åkte till redan kvällen innan väckte mig genom att kasta en stor kudde i ansiktet på mig...
Sa jag att han bara är prospect member i maffian?
Lär dröja innan han blir fullvärdig medlem om han fortsätter behandla dom riktiga medlemmarna på detta vidriga vis.
Frukost på sängen i fortsättningen borde vara standard för att ligga bra till.
När jag väl var stabblade upp efter det kärleksfulla uppvaknandet hittade jag Rookien vid bindstädet.
Han hade tydligen inte tillräckligt med flugor efter en hel vinters bindande.
Grabben har ju enbart några hundra nybundna flugor!
Det funkar ju aldrig!
Typ.

Tillslut kom Kolan och mötte upp och vi kunde äntligen åka mot Värmland!
 
Efter ett samtal till Mr.Moen för senaste info visade det sig att älven hade stigit kraftigt!
Den var även brun...

De som hade bokat båtarna hade ställt in sitt fiske så vi fick tag i båda båtarna.
Skönt att slippa gå från land hela dagen iaf! 

 
Rookiens besgrävarmobil


Väl på plats blev det en Bellman för att få in rätta känslan!
Spöna riggades med tunga strykhjärnslinor och färgglada tuber.

Dagen rullade på utan några egentliga märkvärdigheter.
Rookien som fick ta en egen båt hade inte ens tid att äta mat med oss.
Och som alla vet får man ingen fisk förrän man har ätit en kebabtallrik på Lusten.

Efter en otroligt god måltid hade vi nya krafter jag och Kolan.




Vi rodde ut och började gräva med strykjärnslinorna.
Efter någon timme bestämde vi oss.
Vi skulle ro harling!
Fram och tillbaka ner för älven hela zon 3.
Nere under bron där det är riktigt djupt sög det i på det ena spöt!
Men det var inget som ville krokas ordentligt.
Surt.

När vi var längst ner tröttnade vi.
Upp till zon 2 igen.

Fiskade av Hjortmyrsberget utan någon känning. Inte ens botten kände vi med sjunk. 3/5/7 linan!
Rookien kom nära oss och ankrade för att fiska av vårt ankarsnöre.
Vi frågade hur han tänkte.
Efter det skulle han ro upp lite sa han.
Vi fiskade på en liten stund utan att tänka på honom.
Tillsut vände jag på mig för att se vart Rookien fiskade.
Då var han nästan uppe vid "alcatraz" på zon 1.
Helt plötsligt small det till.
Flera hundra isflak! 
Plastbåten klagade högt när isflaken kom under oss!
Sköna nyp i flugan blev det också av dem!
Men nu fiskade vi ju inte isflak... 
 




En stund senare lämnade vi Hjortmyrsberget för att fiska av Erikssonstoppet.
När vi skulle flytta oss neråt igen längs Aspstigen satt ankaret fast i botten.
Spelade ingen roll hur vi drog och rodde, det satt fast!
Efter att repet var kapat insåg vi att det bara var att börja harla igen.

Efter 20 minuters rodd på zon 2 utan spöböj gav vi mer eller mindre upp!
Rookien nötte på som vanligt.
Han verkar inte ha en förmåga att tröttna.
Tror han kan bli en bra laxfiskare!

Efter en timme gav han äntligen upp och vi kunde bege oss hemåt.


Rookien nöter på. 


Lika som bär: Rookien och Povel Rammel.